Räds eller gilla mörkret?

Jag är mörkrädd när jag sitter inne och det är mörkt ute. Vet faktiskt inte vad det är som gör mig rädd,  bara mörkret och att jag inte har lika bra koll förmodligen. 

Men när jag ger mig ut och går eller springer med pannlampa på skallen i det läskiga mörka mörkret så är det så härligt. Jag gillar de,  och ännu mysigare är det så klart med sällskap,  ikväll sprang vi tillsammans (jag och Maria)  6.5 km i ett lagom små-prats-tempo längs sjön,  stjärnklart och bara så mysigt. 

Övervinn era rädslor och bara gört, ta vara på de goda i livet /♡ 

Julkalender

Läste en blogg om en julkalender och klickade mig vidare och hamnade på Sara Rönne blogg Träningsglädje och på det här inlägget om hennes Sjukt jobbiga julkalender 2015.

Blev så peppad, vilken rolig kalender. Jag tänker absolut köra den kalendern iår och läääängtar nu till 1:a december ,  Tack för det Träningsglädje ?

Träningslusten  kom med snön.

Det kanske var mörkret ändå, och förmodligen lite latmask och min brist på planering.

Nu har jag ändå lyckas planera in träning i livet igen, trots mörkret här borta i skogen där jag bor. Men med möjligheten att arbeta hemma som jag ju gör ett par dagar i veckan får jag till lite träning under dagtid och tackvare friskvårdstimmen som vi har kan jag ta en timme i dagsljus på jobbet oxå… det krävs bara lite planering och rutiner. Och så klart att jag håller mig till planeringen. 

Året som 40 år

Det här året har gått fort,  de gör väl alla år så klart… men det gör har varit ett bra år,  ett bra år som 40år. 

40 års agen firades med familj och vänner med en blanktjärnstur och murrika lunch vid nulltjärn. och en blev precis så bra som jag ville. 

Sen fick jag äntligen medicin för min sköldkörtel och livet blev lättare och gladare igen.  Jag, min sambo och minsta dottern rymde en vecka från tråkiga januari och solade och badade på Kanarieöarna istället. 

Så blev de februari och ljuset började komma och vi fick en helt fantastisk vår vinter här uppe. Vi hann med några skidturer i fjällen där den sista faktiskt gjordes så sent som 10 maj, i korta träningsbyxor och linne.. helt fantastiskt. 

Sen hade vi en superbra ”inför-dag” i Stockholm hos Expeditionsresor där vi gick igenom allt inför Kilimanjaro resan. 

Så kom sommaren och semester, vi tränade på nattvandringar och knatade upp och ner för alla möjliga slalombackar, vi pratade, tänkte och levde verkligen i en kilimanjaro bubbla… packning, underställ och strumpor, stavar och vattenflaskor och allt möjligt. 

Så for vi…  och vilken resa det blev en.  fantastiskt .  men de har vi ju skrivit om. 

Så kom vi hem till en vacker höst och har lyckats samla ihop lite härliga fjäll dagar.  nu börjar äntligen snön falla och jag längtar efter skidorna. 

Och så fyllde jag år igen och har igen haft en fin dag med trevligt sällskap. 

Ett bra år alltså. Jag hoppas att mitt år som 41 åring blir lika bra ♡ 

Lunchen vid Nulltjärn förra födelsedagen 

Kanarieöarna 

En av alla fina vårvinter dagar

Nattvandring i konstant regn. ..  regn och regn

Höstfjäll 

Kilimanjaro 

Och nu kommer snön. 

/♡ 


Är det mörkrets fel?

Är det mörkrets fel att jag fastnar inne, fastnar i soffan eller hellre sitter inne och ritar med dottern än att ge mig ut och träna ?

Eller är det bara latmasken efter en intensiv höst? kanske är det en kombination av båda och förhoppningsvis så blir det bättre när de kommer lite snö  och lyser upp lite. 

Hit med lite botemedel mot latmasken tack! /♡