Urban training med Kari Traa

I lördags tränade vi Urban training med Kari Traa. Det var ett 50-tal kvinnor som hade samlats på stortorget i Östersund. Det var väldigt roligt, vädret var fantastiskt och träningen var rolig och jobbig fast helt lagom. 

Tack till Kari Traa, vi hoppas ni kommer tillbaka nästa år. 

/ ♡ 

Work out Åre 

Så äntligen var de schemasläpp och dax för bokning för work out Åre 2017.

Vi har längtat… 9.30 spanade jag in schemat lite snabbt, sprang iväg på ett på ett möte och hoppades att de skulle ta slut snabbt så jag kunde fortsätta titta på schemat i lugn och ro.
Jag hade tur,  mötet tog slut och jag tog tidig lunch,  var uselt sällskap till mina jobbarkompisar. Satt och ringde in vad jag skulle boka mig på.

I fjol bokade jag rätt sent, väldigt mycket var fullt, jag fick ändå väldigt mycket bra ifjol men iår hade jag vissa pass som jag gärna ville hinna med att boka. 

Prick 12.00 började jag boka, snabb som fan och fick plats allt jag ville ha plats på. Jippie! Och dubbeljippe för att både jag och Maria fick de pass vi ville och rätt många pass tillsammans visade de sig. 

Ses vi kanske?! 

♡/ Linn 

100 mil 

Jag läste en blogg idag, Trailflirt och om hennes mål för 2016 att springa 100 mil.

Jag blev så peppad… inspirerad så jag har funderat och funderat klart. Jag springer… men inte 100 mil på ett år,  inte typ 2 mil i veckan… så jag ska härmas fast lite mjukare.

Jag ska springa, gå/powerwalka och åka skidor 100 mil under 2017. 

Nu är ju jag ingen som sätter på mig ett par längdskidor och åker några mil lite snabbt i ett elljusspår så ni kan inte tänka att de fixar man väl lätt. Jag åker en hel del skidor det gör jag men alltid bara på mina turskidor och nästan alltid ospårat i skogen eller på fjället. Åker spårat ibland tex i mysiga Löfsåsen, men aldrig i längdskidåkar-tempo-och längd.  

Det här blir roligt och se om de funkar eller  om jag helt tar mig vatten över huvudet. 

/♡ Linn 

Vi får se om jag lyckad peppa med mig Maria

Att tro på dig själv

Jag är jätteduktig på att ”göra ner” mig när de gäller löpning.  Om jag ska springa tillsammans med någon känner jag efter rätt nog.. jag har nog ingen bra dag,  jag är nog lite bajsnödig,  har lite ont någonstans och tänker direkt att det här kommer inte gå bra.. jag är inte duktig på det här.  

Jag talar gärna om för den jag ska springa med att min kondition är kass och att vi kan väl varva lite springa och gå… 

Och så går de ändå alltid så bra,  alltid mycket bättre än jag först trott. Jag orkar alltid springa mycket längre eller fortare än vad jag tänker.  

Från häromveckan när vi sprang tillsammans i ett härligt småprats-tempo

Jag gör även så när jag ska springa själv,  som idag.. jag hade tänkt redan igår att jag skulle springa 11km idag. Men när jag bytt om och ska mig av tänker jag att 11 km klarar jag aldrig.. och förbereder sambon som ska hämta mig efter vägen på att de går nog inte så bra.. men att jag hör av mig när jag vill ha hämtning. 

De två första kilometrarna var hemska, det snöade och blåste motvind,  och så var de halt och min puls skenade iväg rätt snabbt. Genast tänker jag ut andra planer på hur jag kan springa o vända osv. (Även fast jag vet att jag alltid tycker så de första 1-2 km)   Men så vipps har jag ändå sprungit 5 km… och så 7 km.. och så 8 km.. jag skickar  sms till sambon och när han dyker upp har jag ändå sprungit drygt 11 km, nästan 11.5 och det gick hur bra som helst. Jag gick så klart lite mellanåt men förvånansvärt lite. Jag är helt klart nöjd med mig själv.

Jag måste sluta göra ner mig och faktiskt tro på mig själv. Jag fixar mer än jag tror. 

Och för mig är inte huvudsaken att springa milen på en viss tid. För mig är det viktigare att jag är ute en längre stund och rör på mig,  och njuter samtidigt .  

/♡ 

Räds eller gilla mörkret?

Jag är mörkrädd när jag sitter inne och det är mörkt ute. Vet faktiskt inte vad det är som gör mig rädd,  bara mörkret och att jag inte har lika bra koll förmodligen. 

Men när jag ger mig ut och går eller springer med pannlampa på skallen i det läskiga mörka mörkret så är det så härligt. Jag gillar de,  och ännu mysigare är det så klart med sällskap,  ikväll sprang vi tillsammans (jag och Maria)  6.5 km i ett lagom små-prats-tempo längs sjön,  stjärnklart och bara så mysigt. 

Övervinn era rädslor och bara gört, ta vara på de goda i livet /♡ 

Julkalender

Läste en blogg om en julkalender och klickade mig vidare och hamnade på Sara Rönne blogg Träningsglädje och på det här inlägget om hennes Sjukt jobbiga julkalender 2015.

Blev så peppad, vilken rolig kalender. Jag tänker absolut köra den kalendern iår och läääängtar nu till 1:a december ,  Tack för det Träningsglädje ?

Träningslusten  kom med snön.

Det kanske var mörkret ändå, och förmodligen lite latmask och min brist på planering.

Nu har jag ändå lyckas planera in träning i livet igen, trots mörkret här borta i skogen där jag bor. Men med möjligheten att arbeta hemma som jag ju gör ett par dagar i veckan får jag till lite träning under dagtid och tackvare friskvårdstimmen som vi har kan jag ta en timme i dagsljus på jobbet oxå… det krävs bara lite planering och rutiner. Och så klart att jag håller mig till planeringen. 

Är det mörkrets fel?

Är det mörkrets fel att jag fastnar inne, fastnar i soffan eller hellre sitter inne och ritar med dottern än att ge mig ut och träna ?

Eller är det bara latmasken efter en intensiv höst? kanske är det en kombination av båda och förhoppningsvis så blir det bättre när de kommer lite snö  och lyser upp lite. 

Hit med lite botemedel mot latmasken tack! /♡ 

3 veckor till Kilimanjaro 

Om prick 3 veckor idag så är vi på plats,  går en acklimatiseringstur till ett vattenfall och förbered packning och går igenom allt en sista gång för i morgon (om 3 veckor) börjar vi turen upp mot toppen av kilimanjaro. 

Det firade vi idag med att knata upp och ner för slalombackarna Ladängen och Gustavsbergsbacken på Frösön. Upp och ner upp och ner upp och ner i nästan 2 timmar. Ett skidgäng var där och sprang upp och ner… phjuu… Vi gick,  med ryggsäckar som vi hade stoppa vatten och vikter i. 

En riktigt härlig söndag morgon.

Regn är våran nya grej.

Idag for vi till slalombacken, Mickelbacken i Gällö för backträning. 
Vi tog den brantaste vägen upp, liften. Phjuu.. väl uppe gick vi ner halvägs i själva slalombacken och joggade sedan upp till toppen igen. Åskan hördes lite svagt och vi kände att regnet hängde i luften. Halvägs nere så öppnade sig himlen.  Vi sprang ner till bilen o lämnade mobiler och passade sen på att springa en runda till, vi var ju redan helt genomblöta.
Ett riktigt skönt pass, återigen i regn som sagt är de nog våran grej.

image

image

image

image

/♡