Vårvintern i fjällen lever än…

Man kan fortfarande njuta av vårvintern i fjällen, hemma är de mest grått och kallt och en väntan på våren. Men i fjällen… det är fantastiskt nu, snö och sol och värme. Och man kan välja om man vill åka skidor eller faktiskt vandra upp på nån fjälltopp. 

Jag och dottern tog med oss mormor och knatade uppåt med fika nerpackat i ryggsäcken för att sedan ha flera timmar i ett helt fantastiskt väder med en underbar utsikt. 

Så har ni möjlighet (och lust så klart) så passa på och njut av det sista av vårvintern i fjällen. 

♡/ Linn 

Lyckans Läger – första äventyret

Nu är vi igång, äntligen. 

I helgen hade vi vårat första äventyr. Vi tog med oss 8st fantastiskt kvinnor till Edsåsdalen och skidade till Lyckans Läger. Där lagade vi middag tillsammans,  bastade, umgicks och njöt av solen och fjällen. 

Det var en bra första tur. Några småsaker som vi lärt oss att vi ska tänka på till nästa gång men inga stora missöden. Vi känner oss nöjda och väldigt lyckliga. Och vi tror och hoppas att deltagarna också är det. 

Tack alla/♡ 

Skärmfri tid

Jag åkte tåg häromdagen,  2 timmar till Sundsvall. När jag klev på tänkte jag att nu ska jag bara vara… sitta och titta ut,  räkna andetag,  fundera på allt jag aldrig hinner,  drömma om alla planer jag aldrig hinner drömma klart om och inte titta på telefonen. 

I samma vagn som mig satt det 3 personer till, en tjej som höll på med två mobiler konstant hela resan, släckte hon den ena tog hon fram den andra .. osv. Och så två män varav den ena såg ut att titta på film på en surfplatta och den andra tror jag läste en bok på sin mobil.  Dom var fast i sina skärmar, inget konstigt alls, de är vardag, så är typ ”alla”. 

Men de jag vill komma till är att det är så skönt att lägga bort mobiler och surfplattor ett tag och bara umgås med sig själv. Jag ska absolut bli bättre på det och jag önskar att fler med mig gör samma sak. Umgås med dina egna tankar i lugn och ro. Och framför allt.. var närvarande med dina eventuella barn istället för att bara vara där.. tittandes i en telefon. (Har ni sett den där filmen om barnet som söker ögonkontakt med sin mamma?.. väldigt bra iallafall) 

När vi var på Kilimanjaro gjorde de sig självt, först var de lite jobbigt men sen så otroligt skönt. Och nyttigt tror jag. 

Visst, man ska inte ta bort allt, de är inte de jag menar. Finns ju sjukt mycket bra skärmtak.  Men minska på den. 

Jag ska iallafall göra mitt bästa för att ha mer skärmfritid / ♡ 

Var snäll mot dig själv.

Jag kan inte vara ensam om att sätta högre mål och ambitioner än vad som är rimligt utifrån tid och möjlighet och sen ha dåligt samvete för att jag är kass som inte tränat nog mycket eller vad man nu satt för mål. 

Jag tror att många med mig måste sluta skapa dåligt samvete åt sig själv och vara nöjda över det man faktiskt gör istället för att trycka ner sig själv för det man inte gör. 

Det är så dumt,  det finns så många krav och måsten och saker runt omkring oss som ger oss dåligt samvete och stress. Därför måste vi vara mer snäll mot oss själva. Vara nöjd över det vi gör, klappa oss själva på axeln och leva lite mer pole pole. 

Här är en som förhoppningsvis lever ett rätt skönt liv.

/♡ 

Pick the good bananas 


Äntligen dax för dygnet och Uhuru peak 

Nu var det dax,  det var fredag morgon och nu skulle vi gå från Karanga Camp till Barafu Camp och sedan vidare upp till Uhuru peak och sen ner till Mweka hut. 

Vi visste att det skulle väldigt få timmars sömn from nu och fram till lördag kväll men vi var laddade. 

Från Karanga till Barafu var de kuperat upp och ner, bitvis rätt mycket rullgrus. Sista biten upp till lägret var ganska brant och det var otroligt häftigt att komma upp där.. framme i Base camp liksom.  Framme åt vi lunch och ägnade eftermiddagen fram till middagen med att packa i ordning det sista och  förbereda allt för toppnatten. Sen var det middag och vila. Från klockan 18.00 till klockan 22.00 skulle vi prova sova. Det gick väl så där,  halvsov väl en – två timmar kanske, men vilade iallafall. Klockan 22.00 var det gröt och blåbärssoppa och mackor, vi packade ner våra vattenflaskor som vi fått varmt vatten i, klädde oss och ställde upp oss redo… Nu äntligen. 

Jag hade verkligen sett fram emot den här natten. Jag hade längtat efter att det skulle vara mörkt, att det skulle vara kallt och jobbigt… Att det skulle vara upp upp upp och ta lååång tid och jag hade till och med i min målbild, i min mentala träning sett framför mig att det skulle vara blåsigt. Det skulle kännas på liksom. Och precis så blev det,  ca -5 grader och blåst på ca 12s/m på sina håll,  jag hade underställ, ullunderställ, en tunn och en tjock houdinihood, skaljacka och en dunjacka och jag svettades inte. Jag frös inte heller förutom om händerna och kanske kinderna lite.. men de var skönt, så otroligt skönt. Jag hade en ljudbok i ena örat för att inte hamna i negativa tankar. 

”Inte en enda negativa tanke kommer hjälpa dig upp till toppen” eller vad sa han Robin Trygg i programmet Landgång som gick på SVT. 

När soluppgången, den efterlängtade soluppgången kom skippade jag ljudboken och bara gick i egna tankar den sista biten upp till Stella point.

Helt otroligt,  jag ville bara gråta men luften räckte inte riktigt till det. Där fick vi varm saft av guiderna,  fick syresättning och puls mätt och fick klartecken att gå vidare till Uhuru Peak, den jobbigaste biten tror jag. De var 700 meters promenad på en grusväg ungefär, lite svagt uppför… inte jobbigt alls egentligen. Men,  sovjobbigt,  jag blev sovtrött som bara den och de där 700 metrarna kändes så långa, ända tills vi var uppe, då blev  de glömt, bortblåst, all trötthet försvann jag var på toppen, klockan var då 08.20.  Jag klarade det!  Jag ville åter igen bara gråta… lycka!! 

Efter lite snabb fotografering vände vi om och gick ner… ner ner ner, i ett tjockt lager av rullgrus, de kändes ungefär som på vårvintern när man kan glida på pjäxorna ner för fjället i ett tjockt lager av blötsnö. Iallafall… det gick snabbt nerför, halvägs blev vi överraskade med popcorn och varm saft. Väl nere i lägret var de lunch, packning och vidare ner till nattens läger Mweka hut. Det var en lång vandring, lite stenig och med en trött kropp som skrek efter att få sitta ner en stund så ville jag verkligen bara komma fram, och det gjorde vi så klart. Sista natten i tält, sista natten på berget, vemodigt på nåt vis. Vi fick en fantastisk 3 rätters middag, kocken som hade lagat helt otrolig mat till oss varje dag hade till och med bakat en tårta. Det är helt fantastiskt på riktigt, man kan tro att dom trollar. Jag äter inte gluten och fick dessutom glutenfri kost hela veckan. Vilka människor ♡ 

Det här var min, Linns, upplevelse om toppnatten/dygnet. 

Soluppgången 

Nästan uppe vid Stella point 

Stella point 

Gamen på spanska efter middag.. ?

Glaciär 

Toppen, uhuru peak! 

//♡ 


Machame camp till Shira camp

Dag 2

Vi blev väckta tidigt på morgonen med kaffe/te på sängen,  packade ihop våra sovsäckar och gjorde oss klara för en vandring på ca 6 timmar,  från 3100 m ö.h. till 3840 m ö.h.

Fin ganska brant vandring, bitvis väldigt stenigt, vi fick lämna från oss stavarna ett tag för att kunna ta hjälp av händerna. 

Vi kom fram till lägret innan lunch och hade gott om tid för att slappa på eftermiddagen. Vi fick popcorn så klart,  mums. Och även varsina baljor med varmt tvättvatten,  höjden av lyx. Det var skönt att tvätta bort lite svett från ansikte och lite så där och mina fötter som var nästan svarta fick sig en omgång oxå. Solnedgången den här kvällen var helt fantastiskt vacker. 

Ännu en lyckad dag på berget och vi båda mår fortfarande bra. 

Stretching varje dag! 

Vi åt förrätten ute och njöt av solnedgången.