Fjällvandring på natten

Själva toppattacken när vi ska upp på Kilimanjaro kommer att göras på natten. Därför tänkte vi som sagt gå en fjälltur på just natten och för att få varierad terräng valde vi att gå den här första nattpromenaden i fjällen.
Vi såg på väderprognosen att de skulle bli regn,  ihållande regn precis hela kvällen och natten,  bra tänkte vi,  klarar vi en natt i regn så klarar vi en natt utan regn.

Synd bara att alla moln hindrade oss från att uppleva en vacker soluppgång.

Det gick iallafall bra,  vi gick från Storulvån och första stopp blev spåjme vindskydd. Sen fortsatte vi ner till Enan, där valde vi att inte gå upp de sista 3km till storulvån för att bara vända och gå samma 3km ner igen då fjällstationen ändå inte öppnat än.
Vi blev lite paff och först lite rädda när vi helt plötsligt lite innan Enan mötte en karl som kom och gick, klockan tolv på natten… Han började berätta om en tidig morgon för något år sen när han hade mött två vargar i området. Inte snällt sagt av honom.

Vid Enan vek vi av mot Blåhammaren. Efter en stunds vandring,  dyngsura, hungriga och rätt trötta,  lite smått yra och nästan vingliga började vi se vargar…. överallt. Varje större sten såg ut som en varg eller björn i dimman. Vi längtade verkligen efter vindskyddet vid Enkälen,  när vi såg en skylt att vi hade 3km kvar kändes det skitlångt helt enkelt.
Men fram kom vi så klart,  de var den tuffaste biten under hela natten,  de sista km fram till Enkälen då var klockan mellan 01.30 och 02.30 ungefär, de blev vår vargtimme.

När vi stormade in i vindskyddet vid Enkälen, låg det två stackare och sov där… dom hade helt enkelt flyttat in.
Vi kunde tyvärr inte ta så mycket hänsyn till det,  vi var blöta in på underkläderna och var tvungna att byta om och fylla på med energi. Vi viskade så klart och provade störa så lite som möjligt.

Därefter valde vi att gå via Ulvåtjärn ner till Storulvån istället för via Blåhammaren. Detta pga regnet delvis, även pga att klockan ändå började bli lite morgon och vi hade gått sen halv åtta på kvällen.
Från Ulvåtjärn och ner till Storulvån kom det rätt lite regn och blåste inte heller så mycket.
Vi hade en otroligt bra natt, en fin natt.
Insåg att vi ska köpa sulor till skorna och impregnera våra jackor, tack regnet för den insikten.

En nackdel med regnet var att vi åt för lite. Allt var blött, handskarna gick att krama ur så tog vi av dom fick vi kämpa för att få i blöta händer i dom igen vilket resulterade i att vi bara fyllde på med energi vid spåjme och enkälens vindskydd,  vi skulle nog behövt lite mer.

Men trots de så är vi glada, nöjda, lyckliga och stärkta av den här natten.
Vi gört igen ?

image

image

image

image

image

Blev inte så många kort tagna heller som ni förstår, men några fick vi till.

/♡

Galdhøpiggen

På kvällen den 21 augusti 2014 packade vi in oss i bilen och styrde mot Spiterstulen, Jotunheimen. Målet var att vi skulle upp på Norges högsta topp,  på norra Europas högsta topp,  Galdhøpiggen 2469 m.öh.

Tanken var att köra hela vägen fram,  sova några timmar i bilen och sen ge oss ut,  men med inte allt för många mil kvar orkade vi inte längre utan parkerade bilen och sov,  gott tydligen för vi sov lite längre än vi hade tänkt.
Bråttom bråttom brassade vi vidare och kom tillslut fram till Spiterstulen.
Vackert,  vackra fjäll,  lätt ivriga att komma iväg slängde vi i oss lite sen frukost och kom tillslut iväg,  vi var på väg äntligen.

Vilka vackra berg,  otroligt vacker natur. När vi började gå var de lite lätt regn som ganska snabbt övergick till strålande sol.
Ett tag frågade jag Maria varför vi gjorde den här turen,  det är inte ens kul,  bara jobbigt. Maria peppade och snart var vi uppe på svellnose 2272 m.öh
Jippie….
Så gick leden neråt för att sedan gå upp igen mot Keilhaustopp 2355 m.öh där började det att snöa,  här tappade jag lusten igen. Kände att de blev halt och det snöade mer o mer och jag var hungrig och lite sur,  men nu var vi så nära. Nu var det bara att gå vidare,  jag räknade stegen,  50 i taget och så kom solen en sväng och vipps så var vi framme. Det är ju kul,  det är ju så värt  att få komma fram till sitt mål.
Efter lite kanelbullar som Marias mamma hade skickat med oss och lite prat med killen som jobbade (och bodde) i toppstugan så var de dax att gå ner igen. Det blev en tur att minnas,  det snöade rejält,  klockan var rätt mycket och vi var de sista att gå ner. Spåren efter de som gått ner innan försvann och det blev svårare att se leden.
Efter att ha gått lite fel och bitvis smugit oss längre ner så lättade även vädret,  det slutade snöa och leden blev synlig igen och vi kom trötta och nöjda ner till Spiterstulen igen.

Summa summarum en skitbra tur!

image

image

image

image

image

image

image

image

Kolla in snögubben som någon byggt

image

♡ / Linn

En Fjälltur

Vi såg solen börja vakna och skyndade oss att packa in skidorna i bilen för att dra till fjällen, mot storulvån.
Ju närmare vi kom desto soligare blev det,  förväntansfulla och lyckliga kom vi fram till sol och en del blåst,  innan vi hunnit åka var de vindstilla.
Sen hade vi sol och vindstilla nästan hela dagen,  magiskt underbart,  helt sjukt härligt. Vi önskade att dagen aldrig skulle ta slut.
Turen gick till ulvåtjärn på bortsidan för att sedan ta getryggen tillbaka.
En sån här dag lever man länge på!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Förra veckans träning

Förra veckans träning blev en blandad kompott av allt möjligt. Vi kickstartade måndagen med backträning i slalombacken. 
Sen har det blivit träning på varsitt håll resten av veckan. 
Vi har åkt skridskor,  skidor, löptränat,  powerwalkat och kört lite styrketräning.

Det blir enklare och enklare och mer och mer härligt att faktiskt ta sig ut och att vara ute länge när vårvintern börjar hälsa på.
Det är fantastiskt vad lite sol kan göra med en.  ♡ ♡

image

image

image

image

image

image

image