Shira camp till Barranco camp

Dag 3

Den här dagen blev vi åter igen väckta tidigt med kaffe/te på säng. Vi packade ihop och gav oss iväg rätt tidigt, vi hade en lång dag framför oss,  vi skulle upp till Lava Tower på 4600 m ö.h och äta lunch där. Jag mådde bra men var lite nervös över vad som komma skulle… hade vaknat några gånger på natten med hemlängtan och undrat vad fasen vi håller på med egentligen,  vet inte varför jag mådde ju bra och sov bra,  de var nog bara längtan efter min trollunge som spökade.  

Om de var att man längtade efter någon eller höjden eller både och kanske de vet jag inte men vi båda upplevde att vi blev väldigt lätt rörd,  och hade lätt till tårar. 

För att klara den långa dagen som var ungefär 14 km,  8-9 timmars vandring och från 3840 m ö.h  upp till 4600 och sen ner till 3860 m ö.h så pluggade jag i en ljudbok i ena örat. Jag gick in i en bubbla,  lyssnade på min bok och hade fokus på andningen och att få i mig energi och vatten hela tiden. För mig funkade det toppen,  jag mådde hur bra som helst, kände mig faktiskt skit stark.

Maria den stackaren kräktes däremot nästan hela dagen,  hade svårt att få i sig nån energi (så klart.. vem vill äta när man kräks)  tack och lov blev hon bättre på nervägen och var piggare mot kvällen sen.  

Så den här dagen upplevde vi lite olika så det här var väl inte Marias bästa dag direkt fast en av mina bästa. Vi båda var dock lika lyckliga över att vara just precis där vi var och hemlängtan jag hade där under natten var borta. 


Här hade Maria piggnat på sig så pass att hon orkade med några danssteg. ♡ 


♡♡ 

Machame camp till Shira camp

Dag 2

Vi blev väckta tidigt på morgonen med kaffe/te på sängen,  packade ihop våra sovsäckar och gjorde oss klara för en vandring på ca 6 timmar,  från 3100 m ö.h. till 3840 m ö.h.

Fin ganska brant vandring, bitvis väldigt stenigt, vi fick lämna från oss stavarna ett tag för att kunna ta hjälp av händerna. 

Vi kom fram till lägret innan lunch och hade gott om tid för att slappa på eftermiddagen. Vi fick popcorn så klart,  mums. Och även varsina baljor med varmt tvättvatten,  höjden av lyx. Det var skönt att tvätta bort lite svett från ansikte och lite så där och mina fötter som var nästan svarta fick sig en omgång oxå. Solnedgången den här kvällen var helt fantastiskt vacker. 

Ännu en lyckad dag på berget och vi båda mår fortfarande bra. 

Stretching varje dag! 

Vi åt förrätten ute och njöt av solnedgången.  

Kilimanjaro 

För precis en vecka sedan idag så kom vi ner från berget. Viöken resa vi gjort, det är svårt att skriva och berätta om den så att allt kommer till sin rätt liksom. 

Från dag ett var allt fantastiskt,  landet, människorna och deras lugn och deras leenden, våra guider och de andra i vår grupp,  allt var bara så bra. Maten var supergod och allt var väldigt genomtänkt och välordnat. 

Vi blev väckta rätt tidigt på morgnarna, mellan 5-6 ungefär med kaffe eller the till tältet. Då hade vi en timme på oss till frukost att packa ihop sovsäck och liggunderlag, packa väskan, fylla vatten och klä oss klart osv. Sen var det frukost ungefär en timme innan vi gick mot nästa läger. Någon dag gick vi hela dagen och någon dag kom vi fram till nästa läger redan till lunch. Det var lyxigt, då fick vi tvättvatten i baljor och kunde softa hela eftermiddagen. 

Varje dag när vi kom till nattens läger blev vi välkomnade av våra inhemska guider och bärare med sång och dans,  dessa fantastiska människor. Efter det var det stretching och sen popcorn och te.  

Det varierade lite i gruppen hur vi blev påverkade av höjden. Jag var lite aptitlös 2 måltider,  någon kräktes en hel dag,  någon fick diarrée och någon fick väldigt hög puls och mådde illa. Jag måste säga att jag faktiskt mådde oförskämt bra.

Men alla 16 gav vi oss iväg från Base camp för att nå toppen. Toppnattenen var kall,  ca -5 minus och 12 ms som kylde rätt bra så när solen gick upp vid 7 tiden på morgonen så var det en helt fantastisk känsla och så otroligt vackert. 

I våran grupp var vi 11 st som tog oss ända upp till toppen och jag var en av dom. Sista 700 meterna från Stella point till uhuru peak var lättast och flackast men samtidigt jobbigaste biten… jag var så trött… sovtrött.  Men tillslut så stod jag där och tröttheten försvann.  

Vi har otroligt många bilder och är svårt att välja ut vilka som ska få vara med här… men här kommer ett gäng kort som inte är i ordning. 

Mer detaljerade inlägg kan komma senare, även inlägg och bilder från safarin kanske kommer… 

 / Linn ♡