Packar, packar upp och packar om..

Nu har vi börjat packa… Vi packar lite, packar upp och om och packar ner. Trodde att jag skulle få fullproppat och inte rymmas med allt,  men än så länge är ryggsäcken tom och de plats kvar i duggelbagen.  Och… jag tror att jag är klar förutom snackset som ska köpas och packas ner. (Och de ska vara mycket 1000-1500 kcal per dag) 

Men det är ju några dagar kvar än så vi får väl se… / ♡ 

Vi ♡ fjällen

Vi har haft lite span på väderprognosen och sett att idag söndag skulle de bli fint. Först tänkte vi ta med tältet och åka upp redan igår men ändrade oss och var hemma och hade lördagsmys med våra familjer istället.
Så i morse drog vi iväg,  äääntligen.
Och vilken dag vi haft,  helt otroligt.
Som vi skrev häromdagen så har vårvintern gått så snabbt och fjällturerna har blivit få. Men de vi hunnit med har vi verkligen haft tur med, strålande  S O L.

Vi ville verkligen inte åka hem, och en sån här dag ger ju faktiskt söndagsångest, inte fasen vill vi sitta instängda på ett kontor i morgon.. men men.. så är livet. Vi får leva på minnet av den här dagen ett tag.

image

image

image

image

image

image

image

Galdhøpiggen

På kvällen den 21 augusti 2014 packade vi in oss i bilen och styrde mot Spiterstulen, Jotunheimen. Målet var att vi skulle upp på Norges högsta topp,  på norra Europas högsta topp,  Galdhøpiggen 2469 m.öh.

Tanken var att köra hela vägen fram,  sova några timmar i bilen och sen ge oss ut,  men med inte allt för många mil kvar orkade vi inte längre utan parkerade bilen och sov,  gott tydligen för vi sov lite längre än vi hade tänkt.
Bråttom bråttom brassade vi vidare och kom tillslut fram till Spiterstulen.
Vackert,  vackra fjäll,  lätt ivriga att komma iväg slängde vi i oss lite sen frukost och kom tillslut iväg,  vi var på väg äntligen.

Vilka vackra berg,  otroligt vacker natur. När vi började gå var de lite lätt regn som ganska snabbt övergick till strålande sol.
Ett tag frågade jag Maria varför vi gjorde den här turen,  det är inte ens kul,  bara jobbigt. Maria peppade och snart var vi uppe på svellnose 2272 m.öh
Jippie….
Så gick leden neråt för att sedan gå upp igen mot Keilhaustopp 2355 m.öh där började det att snöa,  här tappade jag lusten igen. Kände att de blev halt och det snöade mer o mer och jag var hungrig och lite sur,  men nu var vi så nära. Nu var det bara att gå vidare,  jag räknade stegen,  50 i taget och så kom solen en sväng och vipps så var vi framme. Det är ju kul,  det är ju så värt  att få komma fram till sitt mål.
Efter lite kanelbullar som Marias mamma hade skickat med oss och lite prat med killen som jobbade (och bodde) i toppstugan så var de dax att gå ner igen. Det blev en tur att minnas,  det snöade rejält,  klockan var rätt mycket och vi var de sista att gå ner. Spåren efter de som gått ner innan försvann och det blev svårare att se leden.
Efter att ha gått lite fel och bitvis smugit oss längre ner så lättade även vädret,  det slutade snöa och leden blev synlig igen och vi kom trötta och nöjda ner till Spiterstulen igen.

Summa summarum en skitbra tur!

image

image

image

image

image

image

image

image

Kolla in snögubben som någon byggt

image

♡ / Linn

En Fjälltur

Vi såg solen börja vakna och skyndade oss att packa in skidorna i bilen för att dra till fjällen, mot storulvån.
Ju närmare vi kom desto soligare blev det,  förväntansfulla och lyckliga kom vi fram till sol och en del blåst,  innan vi hunnit åka var de vindstilla.
Sen hade vi sol och vindstilla nästan hela dagen,  magiskt underbart,  helt sjukt härligt. Vi önskade att dagen aldrig skulle ta slut.
Turen gick till ulvåtjärn på bortsidan för att sedan ta getryggen tillbaka.
En sån här dag lever man länge på!

image

image

image

image

image

image

image

image

image