Solglasögon med UV klass 4

En annan sak av alla saker som hamnat på inköpslistan var ett par bättre solbrillor, med UV klass 4.
Vi har letat och hittat några olika på nätet,  bland annat ett par från Bliz.
Men man vill ju gärna prova så dom sitter bra och skönt och då blev de värre,  vi har letat på många butiker runtomkring men inte hittat några.

Så i fredags på vägen upp till storulvån så svängde vi in på Lundhags i Järpen,  gick o slö tittade lite och ta mig tusan… inne på outlett avdelningen,  en hel pall med just de Bliz brillor vi letat efter och för ynka 300 ballobisar. Vi blev så glada att vi missade att dom höll på att stänga men köpa hann vi.
Ibland har man bara tur.

image

Vi säger som Emil i Lönnebergas pappa skulle sagt, att nu har vi tjänat några hundra.

/ ♡

Galdhøpiggen

På kvällen den 21 augusti 2014 packade vi in oss i bilen och styrde mot Spiterstulen, Jotunheimen. Målet var att vi skulle upp på Norges högsta topp,  på norra Europas högsta topp,  Galdhøpiggen 2469 m.öh.

Tanken var att köra hela vägen fram,  sova några timmar i bilen och sen ge oss ut,  men med inte allt för många mil kvar orkade vi inte längre utan parkerade bilen och sov,  gott tydligen för vi sov lite längre än vi hade tänkt.
Bråttom bråttom brassade vi vidare och kom tillslut fram till Spiterstulen.
Vackert,  vackra fjäll,  lätt ivriga att komma iväg slängde vi i oss lite sen frukost och kom tillslut iväg,  vi var på väg äntligen.

Vilka vackra berg,  otroligt vacker natur. När vi började gå var de lite lätt regn som ganska snabbt övergick till strålande sol.
Ett tag frågade jag Maria varför vi gjorde den här turen,  det är inte ens kul,  bara jobbigt. Maria peppade och snart var vi uppe på svellnose 2272 m.öh
Jippie….
Så gick leden neråt för att sedan gå upp igen mot Keilhaustopp 2355 m.öh där började det att snöa,  här tappade jag lusten igen. Kände att de blev halt och det snöade mer o mer och jag var hungrig och lite sur,  men nu var vi så nära. Nu var det bara att gå vidare,  jag räknade stegen,  50 i taget och så kom solen en sväng och vipps så var vi framme. Det är ju kul,  det är ju så värt  att få komma fram till sitt mål.
Efter lite kanelbullar som Marias mamma hade skickat med oss och lite prat med killen som jobbade (och bodde) i toppstugan så var de dax att gå ner igen. Det blev en tur att minnas,  det snöade rejält,  klockan var rätt mycket och vi var de sista att gå ner. Spåren efter de som gått ner innan försvann och det blev svårare att se leden.
Efter att ha gått lite fel och bitvis smugit oss längre ner så lättade även vädret,  det slutade snöa och leden blev synlig igen och vi kom trötta och nöjda ner till Spiterstulen igen.

Summa summarum en skitbra tur!

image

image

image

image

image

image

image

image

Kolla in snögubben som någon byggt

image

♡ / Linn